Solute Concentrations Vastly Exceeding “Ultrapure” in Thereof Dependent Detergent Free Laundry Due to Practical Limits of Dilution and Concomitant Release of Solubles From Textiles per se – A Case Study of a Detergent Free Washing Machine of the Landlord MKB’s (Malmö, Sweden)
David Wensbo Posaric 2020-01-02
DOI: 10.13140/RG.2.2.20192.84488
Kort sammanfattning på svenska: En typisk personlig tvättkorg med normalt smutsad tvätt (3,97 kg) tvättades under 2019-12-12 i en av MKB:s tvättmedelsfria tvättmaskiner i området Rönnen i Malmö. Tvätteffektiviteten hos denna typ av tvättmaskiner påstås vara beroende av en hävdad speciell tvättförmåga hos ”ultrarent vatten” i sig och ett program “för hårt smutsad tvätt” användes vid detta tillfälle. Följande koncentrationer av lösta ämnen i det utgående tvättvattnet uppmättes efter var och en av de fem tvättcyklerna: 351, 247, 42,7, 21,7 och 16 mg/L. Sammanfattningsvis kan noteras att de tvättade kläderna därvid aldrig under tvättningen, åtminstone inte under någon praktiskt signifikant tidsperiod, utsattes för vad som vanligen kan kallas för ”ultrarent vatten”, definierat som ett vatten i vilket mineralkoncentrationen understiger 0,1, 1 eller åtminstone 5 mg/L. Dessa experimentella resultat är således inte förenliga med de hävdade inneboende speciella tvättegenskaperna hos ”ultrarent vatten”, ponerat att tvätten blev godtagbart ren (ej studerat). Det spekuleras i att ett subjektivt upplevt eller faktiskt godtagbart tvättresultat huvudsakligen kan härledas till en viljemässigt inducerad övertygande tro, alternativt optimerade mekaniska och sköljmässiga tvättprogram i det senare fallet, eller olika kombinationer därav, snarare än en hittills okänd och spektakulär egenskap hos vatten som påkallar revidering av vedertagna teorier inom kemi och fysik.
Abstract: The solute levels (Total Dissolved Solids, “TDS”) of the outgoing washing water following each washing cycle of a typical detergent free washing machine (MKB Fastighets AB, “Rönnen”, Malmö, Sweden), which efficiency relies on the claimed inherent high cleaning power of “ultrapure” water, were estimated by electrical conductivity measurements. A set of typical personal laundry (3,97 kg) was washed on December 12, 2019 using a program labelled “for heavily soiled laundry” (Sv: “För hårt smutsad tvätt”) employing a feed water with relatively high purity (TDS = 0,4 mg/L). The TDS-values of the outgoing water of the associated five washing cycles were determined to be 351, 247, 42,7, 21,7, and 16 mg/L, respectively. A developed predictive model, being highly consistent with an apparent dilution factor (D) of 3,32 and a constant solute contribution (CL) from the textiles per se of 8,3 mg/L, was used to simulate the employment of a ten times less pure feed water (TDS = 4,0 mg/L) under otherwise identical or slightly modified conditions. It was thereby found that close to an identical TDS-profile could be achieved with such a cheaper and more environmentally friendly feed water. In conclusion, the results of this study indicate that the laundry was never, in any practically significant meaning during any cycle of the washing procedure, subjected to washing water with a purity which generally is to be considered as “ultrapure”. Such an incongruity, between the experimental results of this study and the current claim of extraordinary cleaning properties of “ultrapure” water or the like, is clearly warranting further and extended open research in this area. It is suggested and hypothesized by the author that any subjectively determined acceptable cleaning results, in this and other similar detergent free washing machines, may be explained by a combination of user bias and the employment of mechanically and rinse-wise optimized washing programs, rather than to any hitherto unknown inherent property of water.
